Student.se

Jaha, då var man helt plötsligt klar.

När jag var liten ville jag bli jonglör. I timmar kunde jag öva med mina jonglerbollar i tyg som min mamma sytt åt mig. Till publikens jubel genomförde jag det ena halsbrytande numret efter det andra. Tre bollar, fyra bollar, fem bollar och en kanin, sex bollar och en gammal man från Albanien, sju bollar och två tvillingar med söta leenden. Min föräldrar brukade klappade händer åt mig och efteråt fick jag alltid en karamell som belöning.

När jag var ung, mycket yngre än nu, bodde jag då och då hos mina morföräldrar, som var gamla. Jag vet att de var gamla för chokladen låg ouppäten tills jag besökte dem igen, för mig var det att åldras.

Min morfar lagade alltid frukost åt mig och henne, i soluppgången. Te som dragit för länge, juice från kartong, rostat bröd och marmelad i lika delar. Lunch och middag var mormors. Köket var då återigen hennes.

Ibland blir jag bara så jävla trött, på allt, verkligen på allt. Trött på att vara sjuk och inte kunna träna. Trött på att personer jag än gång trodde jag kände inte längre känner mig. Trött på att inte bli kontaktad och att få reda på saker sist. Trött på snö och slask, väggar som inte går att gå på. Bussar, lata personer i kön och feta gubbar i för små tröjor. Jobbiga tonåringar och fula bebisar. Gamla datorer och pengar som alltid tar slut. Brist på kreativitet och en obekväm stol.

Som vissa kanske märkt har student.se förändrats på många sätt under den senaste tiden. Eftersom jag tillhör en skara som varit medlem här relativt länge så märks detta på många sätt väldigt tydligt. Det är dock svårt att sätta fingret på exakt vad det är som har hänt. När jag började att logga in på denna sajt fanns det en stämning som idag totalt saknas.

Det finns ett dataspel, jag fick det. En vän till mig gav det åt mig, han spelade. Det är fantastiskt, sade han, du borde spela så jag spelade och fantastiskt var det.

På en cd-skiva fanns det, jag kopierade det till alla att spela, till alla att njuta. Inte bara jag borde ha så här kul, tänkte jag, lade ut det på Internet, på forum, men mest till mina vänner.

Mina vänner började spela, även de som sa: dataspel är inget för mig.

Ju mer du spelar, desto bättre du blir, desto svårare blir spelet. Kanske kan man aldrig vinna, bara bli duktig, jag är duktig.

Självklart må

Eftersom jag anser mig som en hurtig och allmänt frisksportaraktig kille så bestämde jag mig idag för att ta en tur till vårt gigantiska träningsparadis vid namn IKSU. För er som inte har besökt denna anläggning så kan jag berätta att den är enorm vilket också innebär att det är mängder av människor som i likhet med mig ser sig själva som allmänt hurtiga och därför ofta hänger där.

Kineserna har en ganska förträfflig filosofi, som går ut på ”att ingenting spelar någon roll för den som säger att ingenting spelar någon roll”. Detta utgör en underlig motsättning till vårt synsätt på tillvaron. Här är det fina andliga draget i dagdriveriets filosofi strängt förbjuden. Idag såg jag exempelvis en annons som tydligt belyste detta. En ingenjörsfirma proklamerade klart och tydligt att ”nästan perfekt är inte tillräckligt.” Ibland kan jag känna att de stora västerländska lasterna tycks vara effektivitet, punktlighet och strävan efter framgång samt skapa sig en position.

Söndagar brukar av naturen vara ganska händelselösa tillställningar. Man vaknar med en känsla av lätt ångest över att helgen nästan är över men samtidigt en liten gnutta glädje att det ännu inte är måndag. Eftersom denna söndag inte i några avseenden skiljde sig från övriga söndagar så bestämde jag mig för att utnyttja tiden till att städa. För många kanske städa kan ses som ett nödvändigt ont men personligen ser jag det som ett tillfälle att reflektera över livets små ting. Nu hann jag inte så långt med reflekterandet innan dörrklockan ringde och min granne klev in.

Idag var hissen trasig igen. En liten skrynklig lapp satt fastsatt på dörren där det med knappt läsbara bokstäver stod skrivet: hissen trasig, slut på reservdelar. För mig och mina närmaste grannar kan ett hisstopp få ganska stora konsekvenser eftersom vi bor på åttonde våningen. Personligen har jag spenderat åtskilliga timmar med att konstruera komplicerade planer för hur jag ska kunna klara mig utan att lämna huset vid eventuella hissproblem.