Student.se

Söndagar brukar av naturen vara ganska händelselösa tillställningar. Man vaknar med en känsla av lätt ångest över att helgen nästan är över men samtidigt en liten gnutta glädje att det ännu inte är måndag. Eftersom denna söndag inte i några avseenden skiljde sig från övriga söndagar så bestämde jag mig för att utnyttja tiden till att städa. För många kanske städa kan ses som ett nödvändigt ont men personligen ser jag det som ett tillfälle att reflektera över livets små ting. Nu hann jag inte så långt med reflekterandet innan dörrklockan ringde och min granne klev in. Med ett varmt leende på läpparna förklarade han med entusiastisk röst att han kommit för att önska mig god söndag. En varm känsla som endast kan likställas med den som ett litet barn känner när en olycka sker i poolen sköljde genom min kropp. Vilken underbar idé. Resolut förklarade jag att vi borde besöka övriga i huset och önska de en glad söndag. Sagt och gjort. Arm i arm begav vi oss således ner för trapporna med uppdrag att förgylla våra medmänniskors vardag. Det visade sig efter ett tag att den enda som var hemma i övriga huset var herr Bengtsson, av alla ansedd som en tråkig men vis person. Efter att ha öppnat och lyssnat till vårt glada förkunnande om en glädjerik söndag ville han bistert få veta varför just denna söndag var god. Var den inte likadan som alla andra och var då dessa också goda, frågade han bestämt. Efter detta stängde han med en nysning dörren.

Min granne, som under tiden hade gått upp och ner för trappan för att se om han kunde komma upp igen när han var nere och vice versa såg på mig med ett sorgset uttryck.

• Herr Bengtsson är en mycket klok herre, han läser mycket.
• Jaså, ja då måste han vara klok.
• Det är nog därför han förstår så lite.

Sedan sprang vi arm i arm upp till vinden för att hoppa i den gamla soffan som tysken Helmut hade lämnat efter sig när han flyttade.

www.sovauppochner.blogspot.com