Student.se

En gång för länge sedan när det fortfarande var populärt med vita jeans bestämde sig jag och några vänner för att bevittna en konsert. Även om vi alla var ansvarstagande ungdomar med tydliga moraliska värderingar hände det sig att vi konsumerade vissa alkoholhaltiga drycker. I takt med att stämningen höjdes, ryggdunkningarna ökade och allsången stegrades tömdes dom medhavda flaskorna i en allt raskare fart. Peter, av alla sedd som en trevlig kille förutom hans dåliga klädsmak utbrast i ett känslofyllt ögonblick att detta minsann var den bästa kvällen i hans liv.

En av livets absoluta höjdpunkter är att få känna doften av nybryggt kaffe när man stiger upp. När man yrvaket staplar ut i köket och i blindo lyckas välta kylskåpet i sin desperata jakt på den livgivande drycken. Av den anledningen skaffade jag för ett tag sedan ett troll. Egentligen hade jag inte någon tanke på att inhandla en stor och illaluktande varelse med ludna fötter men som ni alla vet som har åkt till affären för att köpa mjölk och kommit tillbaka med en husvagn, så är det lätt hänt.

Min psykoterapeut heter Göran och är en rosa elefant. Han är mycket välklädd i frack, hög hatt och monokel. Enligt honom själv så ger det ett värdigare intryck fast jag misstänker att en sjuklig besatthet av Fred Astaire ligger bakom. Göran är freudian, något han är mycket tydlig med. Jag ställer mig alltid frågan varför han påpekar detta och minns då min barndom där min pappa brukade springa runt naken i vårt hem med indianfjädrar i håret. Enligt honom var det bra för oss barn att få återgå till naturen och bete oss som vildar igen.

Dos gardenias para ti con ellas quiero decir te quiero, te adoro, mi vida.

Toner så vackra väller ut i natten och får min hud att brännas. Flickan framför mig rör sig framåt, bakåt, förföriskt. Hennes höfter lockar mig närmare och i takt med musiken sveps jag in i en tid som passerat för länge sedan.

Dos gardenias para ti que tendran todo el calor de un beso de esos que te di y que jamas encontraras en el calor de otro querer.

Jag blundar och ser framför mig en gata i ett land långt borta. Här finns ikväll inga sorger, bara musik och en tät doft av cigarrer.

These are the days that I've been missing Give me at taste, give me the joy of summer wine

These are the days that brings me meaning in the chaos, in the troubles I feel fine.

For just like the song, the difference was all in a day 24 little hours, to put my mind at ease.

Hon lever, ett øgonblick i taget, i en verklighet så fræmmande från min. Ouppnålig skønhet, som kittlar mitt hjærta.

Hon ser mig, ett øgonblick i taget, i sin verklighet så fræmmande från min. Denna skønhet, som greppar mitt hjærta.

Hon ler mot mig, ett øgonblick i taget, hennes verklighet så fræmmande blir min. Gudomlig skønhet, som lever i mitt hjærta.

Hon rør mig, ett øgonblick i taget, hennes verklighet, inte længre fræmmande blir en. Obeskrivbar skønhet, skapar glædje i mitt hjærta.

Hon tittar bort, ett øgonblick i taget, hennes verklighet nu fræmmande från min.

Även dom längsta av resor börjar med ett litet kliv. Förhoppningsvis så snavar man inte utan kan lugnt och stilla gå vidare längs stigen som leder in i det okända. Nu byter jag Univeristetet som jag lärt mig att älska mot en ny skola som består av livet själv. Kommer jag att lära mig lika mycket? Utan tvekan. Kommer jag att sakna det gamla? Utan tvekan.

Innom mig finns en mosträvighet. Känslor slåss mot varandra i en kamp som är omöjlig att förutspå resultatet av.

Dagen när hon försvann var en av vårens vackraste. Ett sammetslent ljus föll över träden och förvandlade löven till diamanter. Barn lekte i den sena eftermiddagsolen och på bänkarna satt förälskade par. Det var en sån dag som det skrivs om i romaner, perfekt i alla avseenden.

Dagen när hon försvann skulle för alltid lämna honom blödande på golvet. Skälvande i panik låg han och lät synerna förfölja honom. Likt spikar genom hans händer tilltog smärtan för varje sekund för att kulminera i en explosion som slet sönder hans medvetande.

Dagen när hon försvann kunde han minnas hennes själ.

Fram emot midnatt upphörde regnet och molnen drev undan så att himmelen än en gång beströddes med stjärnornas otroliga lampor. Så drog brisen också bort och det enda ljud som hördes var droppet och porlandet av vatten som rann ner ur klyftorna och från blad efter blad som föll ner på öns bruna jord. Luften var sval, fuktig och klar och så småningom tystnade till och med vattnets ljud. Stillheten omslöt honom där han flämtande låg i gräset.

Han kände hur hon skälvde till, hur hennes strupe arbetade. Han kände hur hans hjärta öppnade sig. Han drog långsamt in henne i sin famn. Han hämtade kraft ur att känna varje mjuk kurva hos henne, av att känna hur hennes bröstkorg höjdes och sänktes, av henns hårs fjäderlätta beröring mot hans ansikte, av den finlemmade handen som tog om hans. "Älskade", viskade han och strök med handen över hennes hår. När hon tittade upp kysste han henne. Hennes armar gled runt honom. Hennes mun blev mjuk och öppnade sig för hans. Hon doftade parfym och cigarettrök.