Student.se

I dina ögon ser jag livet i dess linda, hur det sårbart och oskyldigt föds. Genom spegelglas av känslor ser jag kärlek som väntar på att omfamna världen. Två i en natt av passion förvandlas till en när gryningen nalkas. Rummet som tystnar när andetagen blir starkare får min existens att rubbas. Dina läppar blir mitt hem för en stund. Inga ord breskriver känslan när vi finns, sida vid sida, i det universum jag byggt. Inga bilder synen jag ser när jag betraktar dig. När jag så faller kommer mitt sinne att för alltid vara fritt, att ströva och utforska den värld som du ger mig.

• Betrakta naturen så finner du vägen.

Den gamle mannens ord bröt tystnaden och fick mig att rycka till. Det skarpa solkskenet och vattnets mjuka kluckande hade fått mig att dåsa till på bryggan. Det var första dagen på sommaren och fåglarna sjöng hyllningskörer i träden. Jag betraktade honom försiktigt. Klädd i en sliten jacka, smutsig hatt och skor som såg ut att ha färdats långt gav han intrycket av att leva sitt liv på vägarna. Han vita skägg fick honom att se äldre ut men omgav honom även med en aura av visdom.

Under solens varma sken finns ingen sorg. Människor öppnar sina fönster och tittar ut mot vårens hägrande varelse. Äntligen kan skor knytas upp, jackor tas av och sinnet lätta. På en balkong sitter dom. Njutandes av solen. Han har tagit av sig tröjan för att maximalt kunna uppleva dom brännande strålarna som sköljer över dom. Hon har sina nyinköpta solglasögon på sig. Med bågar i guldfärgat material gnistrar dom som kristaler i en krona. Vardagens problem försvinner i den kalla ölen som långsamt sipprar ner mellan läpparna. Rop av glädje blandas med ljud från lekande barn på gatan.

Ända sedan han var liten hade han varit besatt av regnet. Mörka moln som vanligvis fick människor att huka under filtar eller bänka sig framför en flammande brasa fick hans hjärta att slå volter. När dom första dropparna började slå mot fönstren kände han en illning genom hela kroppen och en oemåtståndlig kraft som drog honom ut. Genom åren hade han lärt sig att särskilja en mängd olika regntyper. Det hårda piskande som fick hans hud att bli alldelse rödflammig eller det mjuka som likt en ängels hand rörde vid hans kinder.

I dansen finns ingen framtid, ingen gårdag, bara nuet. Jag lever för stunden, för känslan av att existera i en värld av musik. Pulsande neonljus spelar över kropparna som rör sig runt mig, likt mig existerande ett ögonblick fyllt av rytm. Världen är deras att njutas. Bakom mig anar jag henne, en gestalt, en siluett i ljuset. Jag har sett henne uppslukas av blickar. Sett henne leva för stunden i ett ögonblick fyllt av rytm. Hennes kropp är en målning, perfekt avbildad på en duk. Varje rörelse skapar en lidelse av beröring. Jag vill se henne, röra henne, dela den passion jag känner.

Idag såg jag henne. Hon stod där leende med håret flammande av solen som lyste upp rummet. Som en gudinna nedstigen för att blända oss dödliga med sin skönhet. I en värld fylld mörka moln är hon fyren som sakta guidar mig mot land.

Hon ser mig, ett ögonkast, en oändlighet av längtan fyller mig. Får mig att darra, får mig att försvinna, får mig att uplösas till atomer som långsamt tynar bort. Det ögonblicket är det första, det sista, det enda jag någonsin vill uppleva.

Hon rör mig, en känsla så stark, så obeskrivbar. Fingertoppar mot min hud i en magisk förening.

Mörkret sänker sig över ett sömnigt Umeå mjukt inbäddat i snö och endast upplyst av enstaka ljus som likt fjärillar fladdrar mellan gränderna. Tiden har för länge sedan flutit bort i ett töcken som bara morgonens första solstrålar rår på. En ensam man vandrar sakta under gatlyktan. Försiktigt som för att inte falla placerar han först den ena foten framför den andra. Hans kläder är nötta som för att visa att tiden gått hårt åt honom.

Från mitt fönster ser jag honom, mannen med dom nötta kläderna.

En ung pojke tittade på mig och sade: det enda jag önskar är att en dag få veta sanningen om livet. Jag tittade på honom och svarade: det är något som vi alla vill veta men bara några få kommer att göra. Han log mot mig med sina klarblå ögon och sa att det skulle bli en bra dag trots allt.

Snön vräker ner i ett Umeå som trots enstaka försök inte har lyckats attrahera fröken vår.

Ny vecka, nya möjligheter. Idag lyser solen över ett ännu vintrigt Umeå. Fast det där fenomenet som kallas vår som någon långt borta har berättat om men man glömt av under den långa vinter börjar lite nyfiket att kika fram. Idag har jag varit på del två av lungklinikens experiment. Fantastiskt att få börja en ny vecka med att andas in diesel- och ozonångor men vad gör man inte för vetenskapen eller rättare sagt pengar från vetenskapen. Helgen bestod till stor del av att plugga, plugga följt av lite pluggande.

En dag som denna med sol som skiner över Umeås snöiga trottoarer känner jag att ett inlägg vore på sin plats. Dock eftersom jag känner mig aningens slö så får her Cullum sammanfatta mina tankar för tillfället.

Take it away, maestro:

After years of expensive education, a car full of books and anticipation, I’m an expert on Shakespeare and that’s a hell of a lot but the world don't need scholars as much as I thought.

Maybe I'll go travelling for a year, finding myself or start a career.