Student.se

Det finns ett dataspel, jag fick det. En vän till mig gav det åt mig, han spelade. Det är fantastiskt, sade han, du borde spela så jag spelade och fantastiskt var det.

På en cd-skiva fanns det, jag kopierade det till alla att spela, till alla att njuta. Inte bara jag borde ha så här kul, tänkte jag, lade ut det på Internet, på forum, men mest till mina vänner.

Mina vänner började spela, även de som sa: dataspel är inget för mig.

Ju mer du spelar, desto bättre du blir, desto svårare blir spelet. Kanske kan man aldrig vinna, bara bli duktig, jag är duktig.

Självklart måste jag spela mycket för att bli duktig, likaså mina vänner, och deras vänner. Och människorna man möter, som vandrar längs vägarna, vid skyltfönstren, ståendes i köer, längtandes efter sina datorer. På väg till spelhallarna som sköt upp över natten, men de spelar ständigt, i sina huvuden, under tiden. Nynnar på musiken, formar strategier.

Du spelar genom tårarna, den onda handleden, hungern. Efter ett tag försvinner allt. Allt utom spelet.

Det finns inte längre något annat i mitt huvud förutom spelet. Vi kopierade det, gav bort det till våra vänner. Som gav det till sina vänner, det finns överallt. Ibland tror jag att jag glömmer saker.

Jag undrar vad som hände med tv:n. Det fanns en tv.

Jag undrar vad som händer när jag får slut på konserver.

Jag undrar var alla människor försvann, men sen kommer jag på hur snabbt jag kan placera en svart fyrkant bredvid en röd linje eller en blå, rotera dem och få bägge att försvinna.

Så när strömmen bryts för gott kommer jag att spela i mitt huvud tills jag dör.

www.sovauppochner.blogspot.com