Student.se

En gång för länge sedan när det fortfarande var populärt med vita jeans bestämde sig jag och några vänner för att bevittna en konsert. Även om vi alla var ansvarstagande ungdomar med tydliga moraliska värderingar hände det sig att vi konsumerade vissa alkoholhaltiga drycker. I takt med att stämningen höjdes, ryggdunkningarna ökade och allsången stegrades tömdes dom medhavda flaskorna i en allt raskare fart. Peter, av alla sedd som en trevlig kille förutom hans dåliga klädsmak utbrast i ett känslofyllt ögonblick att detta minsann var den bästa kvällen i hans liv. Jens, å andra sidan hävdade bestämt att detta inte bara var den bästa kvällen utan även att inga kvällar någonsin skulle bli lika bra. Mitt i den allmänna euforin började plötsligt Hans att uppvisa tendenser till illamående. Detta var ett symptom som på denna tid var nära besläktat med nöjet att dricka rusdryck. Dock hade vi alla bevittnat liknande företeelser tidigare och var beredda på att handla. Med bestämd röst sade Peter att Hans minsann fick hålla sig tills dom kom fram, det var ju ändå inte så långt kvar. Om nu Hans mot förmodan var tvungen att utnyttja diket så fick han i så fall säga till i tid eftersom Peter nu satt bredvid Hans och dessutom hade vita jeans på sig. Detta gick Hans med på och lovade till alla sju gudarna att säga till i god tid så att vi kunde stanna bilen. Dock så hann vi inte köra längre än några minuter innan Hans resolut spydde upp hela middagen i Peters knä. Ja, jäklar vilket liv det blev. Peter skrek att han skulle använda Hans kulor till morgondagens köttfärs. Hans skrek att han inte ville ha sina kulor i morgondagens köttfärs. Jens skrek köttfärs inte var något bra matval om man såg till näringsinnehåll. Slutligen fick vi stopp på bilen och alla kunde tumla ut på den rastplats som vi hade stannat vid. Hans fina vita jeans var en total katastrof och bakom han vanligtvis lugna och städade uppsyn kunde vi se tydliga tecken på att han inte var långt ifrån att förvandlas till hulken. Då föreslog Jens, som av många av oss ansågs som mest intelligenta att Hans och Peter helt enkelt skulle byta byxor. Hans hade ju stolt lovat att inte spy utan att säga till i god tid. Detta löfte var nu brutet och han fick således ta konsekvenserna. Dessutom var dom båda av ungefär samma längd och bredd varpå ett byte kunde ske utan några större problem. Detta förslag möttes med ett försiktigt godkännande från Peters sida dock så var idén inte lockande hos Hans. Följande dialog utspelades:

• Ta av dig byxorna!
• Nej, jag vill inte!
• Nu tar du av dig byxorna!
• Nej, ni kan inte tvinga mig!
• Det kan och kommer vi att göra. Ta av dig byxorna nu!

Till slut hade Peter tagit av sig sina byxor och bearbetade Hans som brottats ner på marken och envist försökte hålla sina byxor på plats. En tanke flög genom mitt huvud att man borde haft en videokamera. Såna här saker skulle definitivt fylla sin plats i vid framtida släktmiddagar.

Plötsligt hör vi alla ljud bakom oss. När vi vänder oss om står vi öga mot öga med en barnfamilj bestående av far, mor och två små barn. Likt en gammal westernfilm där hjälten under några intensiva ögonblick mäter sin motståndare med blicken stannade nu tiden. En svettdroppe hade dykt upp på den förskräckta småbarnsfaderns panna och bestämde sig nu för att långsamt färdas ner mot södra breddgrader. Lika våldsamt som en ballong spricker på ett barnkalas bröts så tystnaden av att modern i sällskapet yttrade sig:

• Kom Arne, låt dom där våldsbögarna få hålla på, det har inget med oss att göra.

www.sovauppochner.blogspot.com