Student.se

Fram emot midnatt upphörde regnet och molnen drev undan så att himmelen än en gång beströddes med stjärnornas otroliga lampor. Så drog brisen också bort och det enda ljud som hördes var droppet och porlandet av vatten som rann ner ur klyftorna och från blad efter blad som föll ner på öns bruna jord. Luften var sval, fuktig och klar och så småningom tystnade till och med vattnets ljud. Stillheten omslöt honom där han flämtande låg i gräset. Hjärtat hamrade i bröstet efter den våldsamma attacken. Minnesbilder flimrade framför hans ögon och för ett ögonblick var han tillbaka hos henne.

”Jag är rädd. Jag trodde inte att jag skulle bli det men jag är det.” Hon såg i hans ögon och han förstod. Naturligtvis gjorde han det. Hade hon någonsin tvivlat på att han skulle göra det? ”Det är jag också”, svarade han. ”Hela dagen idag har jag känt mig lite rädd. Jag ville aldrig förlora mig själv, inte till dig, inte till någon. Men så är det. Det bara hände.” Han log. ”Du intog mitt hjärta med en styrka som jag inte kunde motstå och nu vet jag att jag är mer rädd att förlora dig än mig själv.” Han nuddade vid hennes panna och smekte den långsamt. Att välja en gång, att välja för livet. Hans blick mötte hennes. ”Var inte rädd”, viskade han ömt.

Den första regndroppen slungade brutalt tillbaka honom till den verklighet han för ett ögonblick flytt. En himmel som tidigare bebotts av stjärnor var nu svart och hotelsefull. Han reste sig och sprang genom det draperi av tårar som börjat falla. Fortare och fortare sprang han, för att finna sin själ och för att rädda henne från den