Student.se

idag blev jag för första gången riktigt rädd på jobbet. Hot är inte att leka med, men jag var tuff ett par minuter, sen kallade jag på väktare som fixade saken. jag är fortfarande skakis

jag är så cool!

idag blev jag erbjuden ett nytt jobb, inom banken men i hela sthlmsregionen jämfört med nu på clearing 3206.

ska nog ringa imorrn och höra lite.. eller.. erbjuden... jag blev rekomenderad för en tjänst, en riktigt bra en, med hundra miljarder vuxenpoäng.

men jag spillde på slipsen idag. min favvo..

JUSTE, DET VAR ENGÅNG FÖR TVÅ ÅR SEN, JAG JOBBADE DÅ I NÅGON RESTURANG. OCH SJÄLV KLART VAR NÅGRA PERSONAL SOM JOBBADE OCKSÅ. EN SERVETRIS ELLER JOBB KOMPIS (VAD MAN KALLAER DET) SPELLAR INGEN ROLL, HON VAR NÅGON JAG KÄNDE I ALLAFALL. HON MÅDDE INTE SÅ BRA DÅ (DEN DAGEN), VAR LITE OROLIGT FÖR NÅGONTING JAG MÄRKTE DET UNDER TIDEN NÄR VI JOBBADE. HON GJORDE FLERA FEL SLAG OCH BESTÄLNINGAR.

HON SLUTADE EN TIMME FÖRE MIG OCH NÄR JAG SLUTADE VAR HON KVAR OCH VÄNTADE PÅ VÅRA CHEFF (HON ÅKER MED HONOM).

Den låten kanske stämmer lite, bara väldigt lite på mig. Jag är lyckling, jag menar, jag har det bättre än så många andra och det är jag väldigt tacksam för förstås. Men jag kom till Sverige som 18 åring och upplevde en massa innan jag kom, Iran Irak kriget, Halabja och massa annat undr min uppväxt! Det känns som en liten del av mig, ständigt gråter. Jag kommer ihåg en morgon när jag äntligen vågade ta bort mina fingrar från örönen, då det under hela natten hade vår stad blivit bombarderat av saddams armé, så hörde jag kvinnor skrika och gråta! Det var som kniv, rakt in i hjärtat! deras gråt!

Sitter hos min syster i Gävle och kollar buss/tågtider från Gbg till Borås. Sätter mig på tåget från Gävle mot Gbg i natt. Framme i morgon bitti. Snart hemma, ska bli skönt.

Har varit hos mina föräldrar sedan förra måndagen med barnen på lite semester. Under helgen var Bubbel och min Mattias å hälsade på oxå. Min familj här uppe tyckte mycket om mitt "kap" :) det e skönt. Men men, började få hemlängtan och vill vara med pojken min lite innan barnen kommer ner nästa vecka å då Mattias åker bort veckan efter det.

Ibland betyder musik party, ibland depression å ibland betyder den allt å håller en uppe när allt känns svårt...

Varför kan jag inte vara som normala människor? Människor som inte hakar upp sig på minsta lilla grej som händer. Om det händer något speciellt i livet vill jag kunna betrakta det från lite olika håll för att sedan placera det någonstans långt in i hjärnan och kunna ta fram det någon gång när jag känner för det eller när jag hamnar i en situation som kräver tidigare erfarenhet för att hanteras. Men så funkar det inte. Det spelar ingen roll om en händelse har fått mig att må bra eller dåligt. Så fort jag får chansen går jag loss på minnet av händelsen med hela verktygslådan.

Ibland om man ser en film eller en sköön låt så kan man tänka sin vardag som en musikvideo eller någe sådant..lixom som i en glaskula, för ofta blir de så att en viss låt kan påminna om en viss, om inte alls för ovanligt en jäävligt stark känsla av någonting...å då så blir de som en musikvideo i en glaskula...att man bara ser det som just musiken får en å känna å för några minuter fångas i glaskulan å flyga runt i olika riktningar å handlinar me glädjerus å tårar.

Idag samtalade jag med en liten dam som bor på ett ålderdomshem med sin rullator i Höör. Hon var liten spensligt byggd, hade grått kort hår och rökte som en borstbindare. Ända ner till filtret. När cigaretten släcktes slutade hon röka på den. Hon talade om för mig att det var väldigt varmt ute. Det hade jag ju absolut inte lagt märke till innan, så det var ju väldigt snällt av henne. Vidare sade hon, som alla andra som nämner vädret, att man inte ska klaga på värmen. Sedan ville hon dela med sig av sin gårdag. Då hade nämligen hon och hennes medboende fått åka på utfärd, som hon kallade det.

på: sova öl mat

av: telefoner icke fungernade AC min skjorta jag snodde på jobbet idag. för liten, får sno en ny imorrn min slips jag tog på jobbet idag. skitful föredetta fruar som vill "vara vänner" samvetet att tänka