Student.se

Den låten kanske stämmer lite, bara väldigt lite på mig. Jag är lyckling, jag menar, jag har det bättre än så många andra och det är jag väldigt tacksam för förstås. Men jag kom till Sverige som 18 åring och upplevde en massa innan jag kom, Iran Irak kriget, Halabja och massa annat undr min uppväxt! Det känns som en liten del av mig, ständigt gråter. Jag kommer ihåg en morgon när jag äntligen vågade ta bort mina fingrar från örönen, då det under hela natten hade vår stad blivit bombarderat av saddams armé, så hörde jag kvinnor skrika och gråta! Det var som kniv, rakt in i hjärtat! deras gråt! Jag förstog att nåt hemskt hade hänt! Jag kom ut och såg att det var min bästa vän Ibrahim som låg bland sin familj, helt blodig och livlös! Ibrahim var död, då började jag gråta, det känns att det var sista gången jag grät! Mina tårar slutade rinna efter den morgonen!