Student.se

Kom med mig min sköna, se dig inte om, kom med mig till sommarens salong. Låtom oss dansa och stundom älska här i takt. Glittrande ögon med sommarens dofter och virvlande gång, brännande begär och piskande passion. Vad jag har längtat och suktat efter dig. Vad jag har längtat och hoppats på en sång. Som sköljer sommarens dunlätta moln, över mina kinder och ger mig din förnimmelse. Av vindarnas drev och förnuftets flykt, själens frihet och havets fukt. Vad vore vi utan denna stund min kära, du och jag.

bara att gilla läget.. lite svårt just nu men det ska gå. deppa inte för det.. yeye.. vill att skolan ska börja nu !!

var skum, men rolig...träffade konstigt folk, ett x´s pappa för 3 år sen, två av mina kompis grät (av vad annars om inte KILLAR?) dansade, lattjade, drack - nog lite för mycket.. vi kom fram till att vi lyfta upp mer än 15 glas i munnen under hela kvällen, och några var shots... Fick gratistaxiskjuts hem iaf. 3 veckor gick iaf jättefort. nu ska jag jobba mycket, sen är det upp till östersund som gäller. Jag förstår ju så väl att det är nu det gäller!

Som andra reserv slank jag in på ett bananskal på inredning och butikskommunikation. Fasiken så kul de ska bli. O jobbigt! Jag har glömt hur det är att plugga! Men de lär jag nog bli varse om. O lägenhet har jag också. Allt är klart... Så härligt. Nytt liv. Nya människor. Ny hjärna...

...så är det i själva verket helt åt helvete...

Alldeles för sällan egentligen så uppstår någonting som man kan kalla för ett genombrott. Om det beror på fria radikaler i hjärnan eller ett förutbestämt flödesschema någonstans häftat till det undermedvetna har jag ingen aning om. men det känns i alla fall som att det är oförutsett. När ett sådant genombrott sker förändrar det på ett ögonblick alla givna förutsättningar för hur saker och ting ska fungera. Man får helt plötsligt nya referensramar och det som man förut hållit för givet och etiskt riktigt har upphört att gälla. Med andra ord kan man börja förändra sig själv på riktigt.

OK, fredagen var ett rent helvete på jobbet,,jävla magsjuka bröt ut på em hos gammlingarna innan jag precis slutade. Hopp då var juh helgen förstörd-tänkte jag. Självklart fick man jobba över och torka spyor och lugna påfrestande personal- som man bara ville strypa. Men efter mycket om och men efter letande efter löständer i soptunnor såå fick jag äntligen gå hem. Tog bussen till Götet för att träffa Emma min studie polare som gör sin sommarpraktik på IVA på Möndahl LAS- bland psykade äckelgubbar. Iallfall, det blev utgång. Hände dock inte mycket, tdriog det ganska såå lugnt.

eller egentligen har jag varit ledig i typ två veckor, men i morse - ja det är fortfarande morse för dom flesta, men typ vid sex - åkte mina föräldrar på fyra dagars semester till Bohuslän och det innebär att jag är alldeles själv...så himla underbart...får göra precis som jag vill, äta när jag vill, sitta vid tvn och här utan att någon tjatar på mig...det är en omställning att bo hemma när man är van vid att bo själv...men den här sommaren har gått överraskande bra...över två månader sen skolan slutade... mamma och jag var lite nervösa över hur det skulle gå, vi är extremt lika till sättet

Idag har jag haft tråkigt. Idag har jag funderat. Idag har jag skrivit.

såhär ligger det till. Jag är stammis på kvarnen. Jag är där varje dag. När de ser mig exakt kl. 12:07 varje vardag säger de alltid "hejhej, vad ska herrn ha idag då?, Lättöl?" Så lät det igår, och så har det låtit länge. Men när jag skulle dit på kvällen hade de ställt ett blockmongo i garderoben om vägrade mig inträde. Så det fick bli Charles Dickens som fick min surt förvärvade lön den kvällen. Påväg därifrån fick jag syn på en exorsist.. Eller..en prälle. Jag tvingade honom att bjuda på kaffe.

Ibland om man slutat tänka på något iaf rätt mycket så kan det plötsligt påminnas av en liten liten sak eller nått, väcks minnen som man gärna vill ha kvar men ej tänka på för mycket men men, så e väl livet.

Idag ska jag ut och supa mig full. Nån gång då och då, egentligen alldeles för ofta, får jag för mig denna smått självdestruktiva tanke. Tanken är att träffas i några goda vänners lag utan allt för mycket planerat, dricka en massa öl och se vart vinden (alkoholen) för en. Ibland blir jag så trött på detta beteende som man har lagt sig till last med. Vart kommer det egentligen ifrån? Vissa dricker för att det är kul att vara full, man blir liksom mer avslappnad då. Andra dricker för att det är en del av ens sociala beteende. Andra dricker för att glömma.

Trots att livet är upp och ner just nu så måste saker och ting fortsätta som vanligt. Och just nu är nog det enda sociala umgänget som jag får tillgång till, på mitt jobb. Sommaren har varit lång och nästan hänsynslös och hela mitt vanliga umgänge har åkt hem till sina "riktiga" hem eller någon helt annanstans än här. Så har helt plötsligt mina bästa kompisar blivit de sju utvecklingsstörda människor som jag jobbar med dagligen. Ja alla utom en, han har ju hotat att döda mig, så han räknas nog inte riktigt. Men de andra sex iaf.

Tillbaka till Sverige igen, längtar redan tillbaka till Sapporo. Tiden får utvisa om det blir så eller inte, just nu får man tänka på att börja plugga igen och klara igenom ännu ett år sprängfyllt med examina. Upplevelsen i Japan har i alla fall blivit ett minne för livet, i särklass det roligaste jag varit med om i hela mitt liv. Kan alltid hoppas att man någon gång får uppleva något liknande igen! Hur skall man egentligen göra för att studierna skall fungera bäst och man ändå vill kunna göra andra saker samtidigt?