Student.se

Trots att livet är upp och ner just nu så måste saker och ting fortsätta som vanligt. Och just nu är nog det enda sociala umgänget som jag får tillgång till, på mitt jobb.

Sommaren har varit lång och nästan hänsynslös och hela mitt vanliga umgänge har åkt hem till sina "riktiga" hem eller någon helt annanstans än här. Så har helt plötsligt mina bästa kompisar blivit de sju utvecklingsstörda människor som jag jobbar med dagligen. Ja alla utom en, han har ju hotat att döda mig, så han räknas nog inte riktigt. Men de andra sex iaf.

Så här sitter jag nu med nattjouren och förbluffas över hur tyst allting är. Är det först när man klipper av navelsträngen till sitt ljudkort som man verkligen kan börja tänka på riktigt? I sådana fall tänker jag slita ut det ur datorn så fort jag kommer hem. det finns nån slags märklig frid här, när alla andra gått och lagt sig, man känner sig nästan speciell.

Önskar att jag inte hade slutat röka, det hade vart så schysst att stå på uteplatsen i mörkret och regnet och bara fundera, med en cigg i munnen och lungorna fyllda med rök... in och ut, in och ut.. Faktiskt precis som att meditera.

Chris