Student.se

Jag tror att saker och ting har lugnat ner sig, jag vet inte riktigt men det har inte hänt något mer konstigt efter helgen, undrar ifall det bara är en sån grej som händer när alla är fulla? Konstigt är det iaf...

Idag har jag jobbat på studentpuben i Linköping, det va skitkul och det gick grymt bra, snart är jag anställd och dricker billig öl och har världens socialaste jobb, grymt! För övrigt är klockan fyra på morgonen och jag ska upp om tre timmar. Till råga på allt är det min födelsedag. Jag har en ful ovana att ha riktigt tråkiga födelsedagar, hoppas att den här blir annorlunda.

Folk har skrikit, folk har gråtit, folk har blivit hotade till liv och lem och katter har dött... Folk har ljugit och vissa andra har ångrat sig. Någon har knarkat och en tredje har jag inte sett röken av. Känns som att jag befinner mig i Twilight zone eller nåt jävla Twin peaks avsnitt!!!

Kan inte någon hjälpa mig härifrån???

Det är ju helt sjukt vilka skumma och konstiga människor man känner!!! Jag har en så kallad kompis som har dolkat mig rakt i ryggen! Fy fan va äcklad jag blir... Om jag bara får reda på vem du är så ska jag nog ta hand om dig.. Paranoid Nu är jag alldeles för upprörd för att skriva mer... Hämnden kommer att bli ljuv.

Sen jag skrev i min dagbok senast har det hänt massor med grejer. Idag har det inte hänt nånting...

Alla underbara människor som man har saknat hela sommaren har äntligen behagat dyka upp i stan igen, detta har naturligtvis firats i en serie ändlösa fester, så äntligen har man fått den sköna könslan av den eviga sommarnatten då man kan driva gatorna fram i sitt lyckorus och känna att tiden aldrig kommer att flyta ifrån en. I dessa ögonblick har jag inte stannat en sekund och jag vet inte om det är av godo eller ondo...

Kom med mig min sköna, se dig inte om, kom med mig till sommarens salong. Låtom oss dansa och stundom älska här i takt. Glittrande ögon med sommarens dofter och virvlande gång, brännande begär och piskande passion.

Vad jag har längtat och suktat efter dig. Vad jag har längtat och hoppats på en sång. Som sköljer sommarens dunlätta moln, över mina kinder och ger mig din förnimmelse. Av vindarnas drev och förnuftets flykt, själens frihet och havets fukt.

Vad vore vi utan denna stund min kära, du och jag.

Alldeles för sällan egentligen så uppstår någonting som man kan kalla för ett genombrott. Om det beror på fria radikaler i hjärnan eller ett förutbestämt flödesschema någonstans häftat till det undermedvetna har jag ingen aning om. men det känns i alla fall som att det är oförutsett.

När ett sådant genombrott sker förändrar det på ett ögonblick alla givna förutsättningar för hur saker och ting ska fungera. Man får helt plötsligt nya referensramar och det som man förut hållit för givet och etiskt riktigt har upphört att gälla.

Med andra ord kan man börja förändra sig själv på riktigt.

Idag har jag haft tråkigt. Idag har jag funderat. Idag har jag skrivit.

Idag ska jag ut och supa mig full. Nån gång då och då, egentligen alldeles för ofta, får jag för mig denna smått självdestruktiva tanke. Tanken är att träffas i några goda vänners lag utan allt för mycket planerat, dricka en massa öl och se vart vinden (alkoholen) för en. Ibland blir jag så trött på detta beteende som man har lagt sig till last med. Vart kommer det egentligen ifrån?

Vissa dricker för att det är kul att vara full, man blir liksom mer avslappnad då. Andra dricker för att det är en del av ens sociala beteende. Andra dricker för att glömma.

Trots att livet är upp och ner just nu så måste saker och ting fortsätta som vanligt. Och just nu är nog det enda sociala umgänget som jag får tillgång till, på mitt jobb.

Sommaren har varit lång och nästan hänsynslös och hela mitt vanliga umgänge har åkt hem till sina "riktiga" hem eller någon helt annanstans än här. Så har helt plötsligt mina bästa kompisar blivit de sju utvecklingsstörda människor som jag jobbar med dagligen. Ja alla utom en, han har ju hotat att döda mig, så han räknas nog inte riktigt. Men de andra sex iaf.

Jag har i några veckor nu funderat på att skaffa mig ett nytt liv... Efter en konvalescensperiod efter tråkiga händelser har jag insett att det förmodligen bara finns den utvägen.

Det första jag kunde komma att tänka på var att det borde funka om jag bara köpte ett spel som WoW. Jag skulle förmodligen lätt kunna försvinna in i det hela och bara glömma allt annat. Men efter att ha gått och sugit på det ett tag verkade det inte som nån vettig lösning. Då tänkte jag att jag skulle kunna göra nån sån här Göran Kropp grej...