men jag lovar o svär att från början alltid var beredd att
hur kan det gå så fort? ena dan är som man drömt att det ska vara och nästa allt borta.
Sedan kan man ju fråga sig hur mycket jag sörjer och borde sörja? konstigt nog är svaret mindre än jag borde. och visst det är ju bra men det skapar en annan sorts oroskänsla istället, den att jag hela tiden hamnar tillbaka på noll på något vis.
Men jag lovar och svär att jag från början alltid gör mig beredd på att satsa allt. men konstigt nog är det alltid så att det inte riktigt blir som jag tänkt mig, och det sätter skräck i mig, personen bringar inte fram de känslor jag har trott den göra.
- logga in eller registrera dig för att kunna kommentera
- Läs mer