Längtan är bitterljuv

9 januari 2007, 16:19 - relo06

Ja jag längtar, klart jag längtar. Mitt liv är vackert och utsakat, helt underbart. Först ska vi bo ihop, jobba, avancera, växa ihop. Sen förlovning, giftemål och underbara bebisar. Jag vet att det blir så och jag längtar. Men det livet har inte börjat än och för tillfället är jag fast i detta. Detta liv som innefattar att bo har i denna stad, om jag tycker om, i en lägenhet som inte längre känns som hemma, gå i skolan, som är intressant, plugga till en tenta som är abstrakt obskyr och absurd. Skall tala imorgon om ett ämne som är ointressant, inför människor som är ointresserade för att få ett betyg som kanske blir oönskat. Eller jättebra vem vet. Jag har ju aldrig behövt anstränga mig förut, låt denna gång bli beviset. Om jag lyckas kollra bort dom ännu en gång med fina ord och två-cm-under-ytan-tankar så är beviset där. Jag kommer aldrig igen behöva anstränga mig. Antingen är jag ett jävla geni eller så har jag en så ärlig uppsyn att alla livets auktoriteter kommer tro all världens goda om mig, igen, utan ansträngning. Kanske är detta inte utmaningen jag söker.

Hur vet man om man är på rätt plats i livet? Jag vet att min framtid kommer att delas av honom, men den får inte bestå av honom. Jag måste hitta en kärna, något som jag vill, något att jobba för. Vad har gett mig lyckan förut? Jag minns inte längre.

Min kropp är trött och avdomnad, mitt blod pumpar segt och långsamt, som sirap genom mina ådror. Min hud är av plast, silikon, syntet. Känner inget ens om jag nyper och river. Kände knappt honom, bara korta stunder.

VAd är det som trycker? Mellan bröstkorgen och magen, i mitten av mig. Något mörkt, grått smutsigt. Ogreppbart. Ett nystan, ihoptrasslat, jag får inte tag på någon ände att börja nysta i. Kan inte börja reda ut, men jag vill reda ut. Måste reda ut.

Jag behöver vara glad igen, eller ledsen eller arg. Måste KÄNNA igen, denna dvala är alltför otäckt välbekant. Har levt i denna dvala i många år, men bröt mig ur! Jag vill inte tillbaka! Hellre skrika och gråta, hellre känna hat och ilska än att inte känna! Men jag hatar ingen... Tror jag. Kanske, vem vet. Om jag gör det så finns dom inte här, det finns inget att ta ut det på. Jag måste SKRIKA! Annars kommer det fortsätta trycka i mig. Tårar kommer, men de hjälper inte längre.

Jag måste stoppa tårarna, tårarna hjälper mig inte längre, och de stöter bort honom. Han blir rädd, ledsen hatar att han inte kan hjälpa. Hur länge kan han stå ut? Jag kan inte hjälpa att jag ändå tänker, hur ska han orka med mig? Endast genom att acceptera att mitt beteende är normalt. Men det är inte normalt och om han tror det så kan jag inte få den hjälpen jag behöver från honom. Jag vet inte vad jag behöver.

Att någon håller om mig? Låter mig gråta tills alla tårar är slut, låter mig, eller tvingar mig att prata om allt, och sen gråta ännu mer? Min pappa håller om mig och lyssnar på hur det känns att vara hans mellanbarn, inte hans förstfödda dotter och inte hans son, bara jag. Att känna att jag aldrig har fyllt en funktion i vår familj eller som hans barn. Att känna mig mindre älskad eller mindre värdig av uppmärksamhet för att jag sätter upp en fasad av styrka. Jag är inte stark.

Min mamma som håller om mig och pratar med mig om mig. Slutar låtsas om att det faktum att jag kunde varit död idag bara var en dröm. Det hände faktiskt! Jag dog nästan! Hur kan man ha en utbränd 15årig dotter och inte ens försöka ha ett samtal med henne om det faktum att hon nästan dog!? Att pappa var tvungen att blåsa liv i mig, att hålla mig vid liv. Att ambulansen kom och hämtade mig, för att jag inte andades längre. Tala med min syster istället, för det var ju fruktansvärt traumatiskt för henne att se mig nästan dö.

Att min syster skriker åt mig, blir förbannad och säger till mig att sluta bete mig som en barnunge. Jag kommer undan med ALLT hos henne, jag kan bete mig hur som helst...

nu orkar jag inte mer idag...

Om oss Student.se Studier Jobb och Karriär Community Nöjen Våra andra sajter:  
FAQ Copyright © 2010 Studentlya Jobbmarknaden Bloggar Erbjudanden Traineeprograms.com Smartster.se
Allmänna villkor Abovo Media Group AB Kurslitteratur Platsannonser Forum Nöjesguide Yrkesroller.se Smartster.no
Cookies Dir: +46 (0)33 722 00 00 Stipendier Traineeprogram Foton Recept Studentlya.nu Smartster.com
  Mob: +46 (0)704 22 22 01 Uppsatser Yrkesroller Sök Studenter   MVGPlus.se Festivalinfo.se
  Mail: info@abovomedia.com Hälsoskolan       Studentuppsatser.se Abandonia.com
          Studentertyckertill.se Reloaded.org
          Snuttis.se
               

Hitta ett jobb hos LeoVegas