Student.se

Det som facinerar med omtentaperioden är frånvaro av tentastress. Det är lite som att springa ett marathon där du är medveten om att ettan och 200 till redan har sprungit i mål, men du själv har 2 kilometer kvar. I det menar jag att man kan inte alltid komma etta på första försöket, och det är ingen som ser dig och än mindre bryr sig när man själv springer in på plats 527. Förövrigt borde tentan sättas denna gång, ...denna andra gång. Borde jag gjort redan vid första tillfället, och nu när jag intagit försvarställning kan jag någon bizzar tryghet säga att "jag fick ju den svåraste mattetentan dem någonsin gjort". Oavsett hur svår eller lätt den är/var ger det mig inga studiepoäng, men det känns ändå bättre på något sätt. Söndag. Tentanplugget skulle starta 8:30 hos kurskamraten, sitter fortfarande hemma klockan 9:15 och (ja gissa) skriver det HÄR! Aghh nu precis nu när jag skriver detta brottas jag mot mitt egna samvete och strävan att förhala det öndvikliga tentapluggandet... Nä dags att dricka upp mjölken och bege sig..