Student.se

Jag är rädd, rädd för kärlek. Rädd för att älskas. Blir "rädd" när personer säger dom tycker om mig eller gillar mig, rent livrädd när man blir älskad av någon.

Varför?? Är en möjlitvis en tanke som dyker upp?! Ska försöka förklara nedan.

Jo efter 10 års ständig kamp. Kamp för att somna sen komma upp ur sängen och inte vara gråtfärdig. Ont i magen hade man i stort sett jämt. Värk hade man i hela kroppen VARJE dag i 10 år.

Ända sedan han var liten hade han varit besatt av regnet. Mörka moln som vanligvis fick människor att huka under filtar eller bänka sig framför en flammande brasa fick hans hjärta att slå volter. När dom första dropparna började slå mot fönstren kände han en illning genom hela kroppen och en oemåtståndlig kraft som drog honom ut. Genom åren hade han lärt sig att särskilja en mängd olika regntyper. Det hårda piskande som fick hans hud att bli alldelse rödflammig eller det mjuka som likt en ängels hand rörde vid hans kinder.

funkar den jäkla ringen eller? oh hur funkar de om man har den på vänster ringfinger? Är man singel i smyg då?

BOT goes lappfejden, sjöslaget och.. PINK.

Återigen är bilderna borta och det för gott. Så jävla trött på att det inte finns en enda community utan idiotiska spray-date-typer som bara ska störa, griniga tjejer som är dumma i huvet etc. Funderade på o byta till en såndär ful avatar på min presentation också men de var faktiskt FÖR fula. Killar - kan ni inte bete er normalt? Tjejer - är ni verkligen så osäkra på er själva?!?

Ett stort och uppgivet SUCK...

Kära dagbok!

Det var evigheter sen jag var här. Jag tror att jag har tappat bort min rolighet. Det är ju lite sorgligt´. Våren är i alla fall äntligen här nu. Solen skiner som bara den. Synd att man måste sitta inne och buttra hela dagen. Snart skall jag läsa lite inför vårt grupparbete

båååååring

jag gjorde det.. vågade ta steget.. sa ifrån och växte som människa

jag är inte glad, men ändå känns det rätt.

det känns rätt.....

I dansen finns ingen framtid, ingen gårdag, bara nuet. Jag lever för stunden, för känslan av att existera i en värld av musik. Pulsande neonljus spelar över kropparna som rör sig runt mig, likt mig existerande ett ögonblick fyllt av rytm. Världen är deras att njutas. Bakom mig anar jag henne, en gestalt, en siluett i ljuset. Jag har sett henne uppslukas av blickar. Sett henne leva för stunden i ett ögonblick fyllt av rytm. Hennes kropp är en målning, perfekt avbildad på en duk. Varje rörelse skapar en lidelse av beröring. Jag vill se henne, röra henne, dela den passion jag känner.

Har konstaterat att mitt liv nog inte e så tokigt ändå. Det e vår i luften. Trotts det tråkigt regniga vädret och en öm handled så mår jag riktigt bra. Har mycke saker för mig och det passar mig perfekt.

Har ju trotts allt mina två små änglar (som jag får träffa ikväll en sväng) De e så underbara så man vill bara äta upp dem. :)

Min karl som e den goaste killen som jag någonsin träffat, en helt underbar människa. Vet inte riktigt hur jag skulle orkat med allt skit denna vinter om inte han funnits där hos mig.

Sen så har jag ju mina helt goa, tokiga, knäppa och super mysiga vänner.

vilket kalas... avslagen öl i plastmuggar... halvlyckad (men rolig & god!) grillning i mulet väder...mika tappa mobilen...PETTER denna kung av söder, vilken spelning...efterfest på campus alla pubar och blöta gräsmattor...o lite hångel i Kärlekslandet ;-) [...]

Vågar jag ta steget? Hur blir konsekvenserna? Orkar jag det?

Vet inte.. Vet inget..

Vill jag helhjärtat? Kommer jag att ångra mig?

Vet inte alls.. Vet verkligen inget alls..

VÅGA?