You never know what you've have until it's gone
Idag har jag funderat lite på mitt liv och jag känner att jag lever det så som jag vill. :) Jag har en underbar familj, jättegoa vänner, det roligaste fritidsintresset som finns -ridsport (det känns som att jag kan utvecklas så mycket nu, att jag har väldigt goda förutsättningar, kanske tom. kunna tävla lite i sommar:), ett bra sommarjobb, jag ska ha en veckas semester i Falsterbo och så blir det Smögen lite titt som tätt (till bästa kompisen). Jag är helnöjd! Jag uppskattar allt det jag har och det tror jag är viktigt att man gör. Man glömmer nog gärna bort det när man trånar efter allt annat man vill ha. Jag tror nog att det är första gången jag verkligen uppskattar allt jag har. (Har nog allt varit lite bortskämd och bara trånat efter mer tidigare, men självklart har jag uppskattat det jag har haft med, men inte på samma sätt som nu.) Men efter att mitt liv vändes upp och ner förra året så har jag ändrat värderingar och försöker att se allt positivt, även om det har varit väldigt svårt ibland. Känns som att jag försöker predika en massa sentimental smörja :), men man vet inte vad man har förrän man förlorar det. Det är så sant som det är sagt! Jag kan lova det. Lyssnade på en utav mina favoritartister tidigare idag och det var på den vägen mina funderingar började... Jason Mraz sjunger i en utav sina låtar (The boy's gone, för er som vill veta): "Be so happy with the way you are Just be happy that you made it this far Go on be happy now. Please be happy now."
Och jag är glad....
- lillsiss blogg
- logga in eller registrera dig för att kunna kommentera