Student.se

lite komik är aldrig fel, synd bara att det inte faller mig på läppen idag.

Dagen har varit ruskig, jag vet inte ens varför jag sitter här och skriver, hat stängt ute omvärlden för en stund med ursäkten läggdags. Varför? För jag känner att jag måste.

En gång för länge sedan flydde jag saker som håller en fast, jag skrattade åt dem som inte kunde lämna. Nu sitter man där själv, vågar jag ta steget? Vågar jag ta steget inte bara ifrån denna världen in i den andra? sanning att säg så vet jag inte, och det gör mig lite orolig - men visst ska man känna oro, ångest och rädsla inför att flytta - kanske inte om man flyttar till huset mitt emot eller till askersund eller nått - men om man tar steget fullt ut, lämnar släkt och vänner här för att söka lyckan utomlands.

Jag vet att jag inte klarar en tidsbestämd resa någonstans bara sådär, när jag gör något så måste det vara ett halvdant definitivt beslut som brukar sluta upp att jag hamnar i Ljungby igen -.- Så jag vet inte... är jag beredd att återigen svälja hårt och hoppa?

Ja vafan, så långt ner är de inte - nästan redan där om man ser till en större skala rent geografiskt. Men vågar jag? Får jag? Vad händer om allt går åt helvete som det har en tendens att bruka göra? Ja då får man väl öppna ögonen i Ljungby igen. Bara ett liitet tag kvar...