Student.se

Hehe det blir nog inget på den sötakillenfronten. Gör inte mig något men mest beror det nog på mig. Har nu under några dagar i detta otroligt fina vårväder kommit på mig själv med att vara förälskad....Något som jag nu inser att jag har förträngt och bortförklarat. En härlig känsla men otroligt jobbigt att komma på det nu. Jag vet inte längre hur jag ska bete mig. Tänker hela tiden på vad jag gör och vad jag säger. Försöker att vara som vanligt men iom att jag hela tiden tänker på det så blir allt så fel. Jag vet inte längre hur man charmar en kille och jag som var ganska glad innan känner mig nu ganska "sur" även om jag inte är det. Jag tittar, rör mig i närheten, "råkar" nudda honom, pratar med honom... plågar mig själv med mina fumliga försök till att vara charmerande och attraktiv. Varför är det så svårt när jag kommit till insikt med mina känslor? Varför beter jag mig annorlunda? Galet. Det svåraste är nog att jag inte direkt kan undvika honom, vi delar trotsallt sovrumsvägg... Å ibland är han ganska mysig tillbaka men jag vet aldrig om det är så att han vill något mer eller om han bara inte tänker på vad han gör. Ett dilemma som är lite knepigt. Men jag ska nog låta det vara och hoppas på att det löser sig av sig själv. I helgen kommer jag antagligen vara ensam här. hua