Student.se

Tank vad mycket enklare allt var nar vi var yngre. 25 narmar sig med stormsteg och jag tror inte att jag har mognat ett dugg sedan den forsta stulna stunden av inbillad sjalvstandighet. Pa satt och viss tror jag faktistk att jag har haft en omvand evolutionistisk utvecklig och nu faktiskt ar barnsligare an vad jag var for tio ar sedan. Mindre naiv kanske, men mer barnslig. Nar jag var 14 visste jag precis hur jag ville ha det. Aven om jag var medveten om att det finns graskalor sa var min varld monokrom. Min ideologi och moraliska varderingar gjorde att jag aldrig var osaker pa min asikt, vem som helst kunde fyra av en fraga mot mig och utan att blinka kunda jag svara nagot som jag visste att jag skulle sta for senare. Det kunde vara nagot sa trivialt som vad jag tyckte om fargen orange till min asikt om Goran Perssons senaste debattinlagg i DN. Det strackte sig aven pa att aldrig vela. Om jag tagit ett beslut sa var det sa det fick bli. Att andra sig var nagot som knappt existerade for mig. Naturligtvis hade jag inte alltid helt ratt. Ibland var jag felinformerad, hade missforstatt nagot eller tankte mig helt enkelt inte riktigt for. Men jag var konsekvent, holl samma linje genom alla typer av fragor. Nagra ar senare borjade jag inse att det kanske inte finns en enda sann vag. Inte att malet ar viktigare an medlen, men att mina medel kanske inte 100% ar det enda alternativet. Tolerans infann sig. Det var forsta dodsryckningen. Vid universitetet larde jag mig att det finns tva sidor pa alla mynt. Nazister ar onda - definitivt, men varfor? Vilken samhallsgrupp ar extremism av den har formen vanligast i. Varfor da? Vem "tjanar" pa det? Hur? For nagra ar sedan nar jag precis kommit hit till Skottland hade jag tva alternativ for lagenheter att flytta in i och det var dott lopp mellan dem. Den ena ville jag hellre men hade mycket samre villkor. Jag satt i tva hela dagar i angest och forsokte valja men kunde bara inte, vilket i sin tur ledde till att jag fick fullstandig angest for att det har var ett viktigt beslut som jag inte kunde ta. I slutanden slog jag tarning om saken. Min kompis sa till mig igar nar vi var pa stan "Var vill du ga och fika? Du far valja, jag bryr mig inte". Det fanns 58 olika stallen inom fem minuters promenad fran dar vi stod. 58 valmojligheter stirrade mig i vitogat, jag jag maste bestamma. Igar skulle jag ga ut pa en fest med mina vanner och oppnade garderoben for att valja klader. En hel garberob full av ovanliga kombinationer. Bestamde mig pa studs for att rensa ut min garderob ner till minst mojliga storlek. Idag skulle jag satta pa mig strumpor innan jobbet och insag att jag hade tva fotter och var tvungen att valja vilken fot som skulle fa en strumpa pa sig forst. Det var tre timmar sedan.

Jag ar forlorad....

Foljande blogg innehaller vissa poetiska utsvangningar. Word.