Student.se

Det slog mig nyss att jag börjat störa mig på en person som länge funnits i min närhet men som jag inte haft anledning att lära känna förrän nu. Det slog mig plötsligt att jag tycker att han är en "tagare". Till saken hör att tanken slog mig när han avbröt mig mitt i läsandet av en etnologisk skildring av kulturkrockar, med just det, ytterligare ett "krav". Det är uppenbart att jag tycker att han tar för sig mer än jag menar är klädsamt. Jag funderade också på om jag skulle reagera likadant om det vore mina systrar som kom med samma förfrågan och naturligtvis kom jag fram till fallet inte var sådant. Han måste alltså först, med en serie händelser, bevisat för mig att han är en "tagare" varför jag nu tolkar honom som en sådan. Det är intressant för mig att notera detta eftersom jag aldrig tolkat någon på detta sätt förut. Tagandet och givandet har i sådana fall varit förbehållet det känslomässiga inom ett kärleksförhållande. Vad är det egentligen hos denna kille som stör mig så mycket att jag inombords svurit på att aldrig bjuda honom på middag mer eller överhuvudtaget göra något mer än det absolut nödvändigaste för att upprätthålla de sociala reglerna? Jag är ganska övertygad om att han representerar något hos mig själv som jag inte gillar, det må vara en brist eller det motsatta.

Jag ska fortsätta fundera på saken...