Student.se

För 4,5 år sen sa jag upp mig från mitt jobb på Ica för att börja plugga. Hur fan kommer det då sig att jag nu försörjer mig genom att sitta i kassan i samma jävla butik??

Jag har inte helt tappat tron även om det kanske låter så. Jag har en plan (på riktigt, nedskriven och så) om hur jag ska gå till väga i mitt jobbsökande. Det är bara det att man ska orka oxå. Nu är det ju jul (vilket betyder jobb, väldigt mycket jobb). Det som skrämmer mig är hur jag känner min hjärna ruttna och jag liksom nöjer mig. Jag vill ha en vardag som ger mer.. men det är så lätt att luta sig tillbaka, jag kan ju försörja mig.

Så länge man omger sig med människor som vill något (liknande en själv) så är det inga problem. Men när alla jag möter på jobbet tycker att det dom gör idag liksom är målet på resan då är det jag som är onormal. Jag vill inte spotta på dom som inte vill något annat med sitt liv (eller väljer att förverkliga sig själva utanför arbetet) men jag vet ju att jag vill något annat.. Jag är bara så otroligt rädd att jag ska glömma bort det.