Student.se

Det är en sann glädje att bo med en katt. Faktum är ju att alla innerst inne tycker det (utom kanske allergiker då), men de vill inte erkänna det. Det är ju sant! Placera en supermysig kisse hos den mest hårdnackade katthataren, och denne kommer motvilligt att ändra uppfattning.

Bevismaterial 1 och 2 är mina föräldrar. De tyckte INTE om katter, AAALDRIG katt hette det när man som liten tjatade om kattungar och sånt. Sedan flyttade Nisse in. Lurviga, underbara, mysiga, älskvärda Nisse. Mina föräldrar, som "hatade" katter, tog honom genast till sitt hjärta (fast de aldrig riktigt erkände det). Han gav dem kattkärleken som tinade upp deras hjärtan, och när han gick bort blev de riktigt ledsna. De saknade katten! Varför? För att de ÄLSKADE katten.

Vad är det då som gör att folk "tror" att de "hatar" katter? Varifrån kommer fördomen att katter är onda kräk som bara river och bits? Visst finns det såna katter, men alla som har känt kärleken från en snäll katt vet att de är få, och att en kärleksfull katt har allt man vill ha.

Katten är för det första varm och lurvig. Hur kan man hata något som är så varmt och mjukt? När man lägger sig för att sova hoppar kissen upp och lägger sig på/bredvid dig och agerar mjukisdjur. När man sitter framför TV:n och slöar ligger kissen på/bredvid dig och spinner och gosar. Det är sann lycka och äkta kärlek. För det andra spinner katten. Finns det något som är mysigare än en katt som kisande tittar upp på dig och spinner av välbehag för att du kliar den under hakan? Inte är det mycket.

Det allra bästa med katten är ändå att han visar sin gränslösa kärlek till dig dag efter dag. När katten väl tagit dig till sitt hjärta släpper han dig aldrig. Han gör dig aldrig illa, han älskar ju dig. Han vill vara med dig hela tiden, utom när han äter, och till och med då vill han ha dig i närheten. Allt han kräver i utbyte är kärlek, mat, en lugn omgivning, en skön sovplats, en relativt fräsch kattlåda och lite underhållning. Det är inte mycket begärt för äkta kattkärlek!