Student.se

Det känns som att jag inte är mig själv riktigt, känner en väldig osäkerhet i det som sker runt mig, jag har ingen kontroll på läget. Det hela är som en stor dockusåpa som jag inte vill vara med i och jag förstår för första gången inte varför jag fortfarande är här... Hur kommer det säg att vissa människor vänder sig mot varandra bara för att en människa får ett ansvar... Så fort det händer nått som inte gynnar individen så blir det skitsnack direkt och det förstår jag inte, litar man inte på varandra är kramarna och jag litar på dig bara en fasad för din individ som vill bestämma allt och vara störst bäst och vackrast. Jag vet inte hur jag skulle tolka skitsnacket när jag hörde det, jag blev väldigt orolig för att nu känns det som att mina vänner kan ju snacka en massa skit om mig och jag som då litar på dem... Ne det är nog bäst att klara sig själv eller? Fast om man är bara för sig själv och inte vågar lita på någon hur fan skulle då världen se ut? Ne jag tror lite mer på att det gäller nog att vara varsam men ändå våga lita på folk som är en nära men när man går på en mina så gör man och då får man lära därefter. I do hate people... Varför säger jag så, jag vet inte, det är mycket jag inte vet och jag har lust att ta reda på allt som jag inte vet nått om men jag orkar inte riktigt eller gör jag...

Det är som en julafton utan snö men kylan är där och lite frost men ingen snö, hur gör tomten då för att komma fram till alla barn här uppe i norr som tror att han åker i en stor fet släde? Tänk dig att du krockar med bilen och du har inget minne kvar av vad som är vad eller vilka dina föräldrar är eller din syster, du vet inget från innan krocken. Hur ska man våga förklara nått sånt för människor, jag kan inte det och det är ingen här som vet om det och det känns skönt för då blir det mindre tycka synd om prat för jag orkar inte med det, jag äts upp inifrån av mig själv... Jag är en ond demon som inte lever utan bara är...