Student.se

PETRA AXLUND Kärleken är inte rättvis. Vissa tjejer träffar den ene fantastiska mannen efter den andra medan andra verkar beta av skitstövel efter skitstövel. Att träffa en risig kille står inte på någons önskelista, det är knappast något man har som målsättning eller skriver som önskvärda egenskaper i sin kontaktannons. Men vissa tjejer verkar uppenbarligen vara riktiga asshole-magneter. Det verkar ju helt ologiskt att någon skulle vilja bli illa behandlad, det är nog mer ett omedvetet val, ett destruktivt mönster som är svårt att bryta. Och i början av förhållandet är skitstöveln förmodligen inte så skitstövelaktig. Det är kanske precis som när man köper en stor påse smågodis. Det är jättegott i början, efter en stund verkar det otänkbart att man själv verkligen valt alla dessa äckliga karameller, man har ont i magen och vill helst spy men kan ändå inte sluta äta. Så länge det står där på bordet kommer man att fortsätta att proppa i sig. Enda sättet är att slänga skiten i sopnedkastet. Kanske till och med hälla diskmedel i påsen så att man inte får ett återfall.

Men hur kommer det sig att karma inte kickar in någon gång? Har man haft ett riktigt sopigt förhållande med en man som behandlade en riktigt illa borde väl prinsen på den vita springaren vänta runt hörnet med rosa moln, candle light dinner och myspys. I rättvisans namn. Nu är ju karma i och för sig frukten av ens egna handlingar men jag tycker att hela karmaprincipen borde omvärderas. Tvingas man dras med ett praktpucko och till slut sparkar ut honom borde det inte vara något snack om att Mr Good Guy står på tur. What goes around comes around. Den snälle killen som bäddar får man ligga med.

Men vad är det då tjejer som fastnar för schysta killar gör rätt? För oavsett vem man råkar välja har man väl samma drömmar och förhoppningar. Vi vill väl alla leva lyckliga i alla våra dagar? Handlar det bara om tur eller är det bara så att vissa har taskigt kärlekskarma? Är det det som gör att vissa byter ett praktpucko mot ett annat? Är det det som gör att vissa kanske inte ens tror att de är värda något bättre? Nu hävdar säkert vissa att man kan ta lärdom och gå starkare ur en dålig relation än när man gick in i den. Att det som inte dödaren stärker en. Fast den enda lärdomen skulle ju vara att så här taskiga killar är inte the shit. Och det visste man väl redan innan. Att träffa en schyst kille borde finnas med på FN:s lista över mänskliga rättigheter. Det och att slippa äta äckligt godis.