Student.se

Se där ja. Med lite skånerost i muggen gick det mycket bättre. Analysförmågan har i natt varit lika skarp som kritiken mot en utrikesminister som inte hört talas om Phuket. Tankegångarna lika glasklara på pappret som i huvudet.

Jag hade suttit och brottats med den här skittexten sedan kl 12 idag, verkligen varit obehagligt disciplinerad. Det gick sakta framåt men det gick långsamt, klockan elva var jag redo att ge upp till förmån för lite gamla Seinfeld-avsnitt... Så plötsligt, när jag tittade på samma tabell som jag tittat på typ trehundra gånger tidigare idag så lossnade det, polletten trillade ner, hissen gick hela vägen upp, eller vad du vill... Allting föll på plats. Jag hittade min ingång och därifrån var det bara att köra på...

Det är en så grym känsla att sitta vid datorn och fingrarna dansar över tangentbordet. Inga stopp. Nästa mening är färdigformulerad i huvuduet innan vänster ringfinger trycker ner punkt-tangenten. Man skriver och skriver och de där 6 000 tecknen som var minimum är sedan länge nedtryckta. Det är inte ofta det händer med det hände i natt. Så jävla skönt!

Det bästa av allt: Istället för en helg med ångest och skrivkramp är jag nu ledig ända fram till på måndag.... Woooooohoooooo!

Och jag har ju flera timmar kvar till deadline... Forza me!

Fem låtar från nattens soundtrack: The Arctic Monkeys – A Certain Romance The Strokes - Fear of Sleep The Libertines - Time for Heroes M. Ward - Four Hours in Washington Rilo Kiley - Science vs. Romance

(detta ska jag plocka fram och läsa nästa gång jag närmar mig en deadline och ångesten kommer krypande)