Om sena kvällar, snabbkaffe och skrivkramp...
Jag har alltså lyckats göra det igen. Har haft tre veckor på mig att skriva ihop en liten essä på 6000 tecken. Nu sitter jag här med 31 timmar kvar till deadline och kommer inte framåt.
Eller här inne går det ju hur lätt som helst att skriva. Fingrarna dansar över tangentbordet som en go-go-dansare på uppåt-tjack, men så fort jag sätter mig med mitt dokument med titeln "Om kvinnors utrymme eller avsaknad av sådant i sportjournalistiken..." tar det stopp. Musiken tystnar och jag faller pladask i varje försök till analys eller försök att förklara mina tankegångar...
Jag har ju bara mig själv att skylla... när jag tog det sista kaffet i eftermiddags skulle jag ju direkt gått och köpt ett nytt paket. Nu är det för sent och jag får nöja mig med blaskigt snabbkaffe. Helt ärligt så tror jag att det är där förklaringen ligger. Utan Zoegás Skånerost blir det kortslutning där uppe... Och det är inget jag kan göra åt.
Så jag borde ju gå och lägga mig och sedan hänga på låset när närbutiken öppnar i morgon bitti så jag kan få i mig min drog. Men samtidigt är det gillar jag ju de här nätterna så mycket. Bara jag, mitt tangentbord och lite skön musik i lurarna... romantik!
Att jag inte får något gjort kan jag leva med. Det kommer ju en natt i morgon också, då kanske det går bättre. Och skulle det inte göra det så får jag väl missa deadline och lämna in lite senare... Det e ju inte hela världen!
Fem låtar från nattens soundtrack: Bob Dylan - Working Man's Blues #2 Bright Eyes - The Movement of a Hand Death Cab for Cutie - I'll Follow You Into the Dark Iron & Wine - Sunset Soon Forgotten Nina Ramsby & Martin Hederos - Innan Klockan Slagit Tolv
- jensa_ps blogg
- logga in eller registrera dig för att kunna kommentera