Student.se

Dagen efter Göteborg. Ingen av oss ville åka hem. När det var en timme kvar till tåget satt vi på en trappa vid kanalen och åt sushi. (Höll på att kissa på oss på grund av de två ölen sm det var en jättebra idè att dricka, men det var mysigt ändå.) Och vi ville verkligen inte gå och sätta oss på det där tåget. Det betydde ju slutet på vår underbara smekmånadshelg och slutet på vår semester. Stackars Zandra och jag tog oss dock till slut till stationen (och en toalett), hämtade våra jätteväskor och åkte hem.

Fredagen började okristligt tidigt. Klockan sex var vi uppe och skulle släpa oss till Höör. Med stora väskor, kattlåda och Pizza i en bur utan dörr. Jag lade en filt runt den. Han smet nästan bara en gång. Då var halva katten ute, men vi lyckades trycka in honom igen. Sen lämpade vi av honom hos mormor och satte oss i bilen för att börja vårt äventyr. Bilresan gick smärtfritt, jag körde nästan hela vägen och de andra sov lite då och då. Blev lite trött vid Varberg så då fick de vakna till och roa mig lite. Väl framme sade jag och min partner in crime adjö till mamman och Leffe och inkvarterade oss på vårt hotell, den Mobergska lyan. Efter lite klädbyte vandrade vi världens största omväg ner till stan. Man ska inte följa skyltar. Där irrade vi runt som två råttor i en labyrint, det tog i runda slängar en timme att lokalisera en bankomat. Men vi hade mycket trevligt. Senvar det tillbaka hem (den korta vägen) för att duscha, äta och dricka öl. Senare hoppade vi på en spårvagn och åkte till Grönsakstorget. Det var inte så svårt att hitta Sticky Fingers därifrån. Mycket bra ställe, härlig musik. Jag vill dock varna känsliga tjejer för att killarna där har en tendens att jucka på ens ben när man dansar. På natten pizza och glass. Mmm...

Lördagen (när de andra förutom jag och Moberg äntligen vaknat) åt vi en god och stärkande furkost. Sedan bar det av till Liseberg, aka Skräckens Boning. Vi höll på att dö flera gånger. Men gud vad kul vi hade. Som två barn rände vi runt och försökte bygga på vårt dödsförakt. Dödsskeppet var en häjdare, det kittlar i magen så att man blir hysteriskt. Efter att vi värmt upp med diverse var det dags att se döden i vitögat på riktigt, Balder. Lång kö, men vi ville inte vända fören i trappan och då var det försent. Ingen har nog försökt spänna fast sig så hårt som Skriker-utan-ljud och Blundar-I-Farans-Ögonblick. De som jobbade och kontrollerade fastspänningen såg lite smått konfunderade ut. Och fy fan, den där backen. Men vi överlevde. Även om det halvvägs ner i backen inte kom något ljud ur våra strupar. Efter Liseberg käkade vi taimat och hade en mysig hemmakväll med film och godis.

På söndagen åt vi en lång frukost igen och tog oss sedan ner till Centralen med jätteväskorna. Vi strosade längs Avenyn och Zandra piercade sig igen. Helt enkelt en lyckad dag. Vi drack öl och köpte mat. Vilket för oss tillbaka till början av detta inlägg. Vi ville inte hem. På tåget hade vi hamnat i en vilovagn så vi spenderade resan med att lösa korsord, viska och fnittra hysteriskt. Tåg är så tråkigt. Och nu är man hemma och sitter här och undrar, vad ska hända nu?