Student.se

Jag förbryllas och hänförs konstant av människans nyckfullhet, stundom är hon en dåre, som vaggas in i hoppfull dager som senare leder henne till desperationens vakum, ömsom den mest klarsynte av själar, en sökare, en pilgrim som väver sitt paradis av det stoft som drömmarna lämnat henne.. stundom kantrandes på dekadansens fasad. Fagert och bräckligt, och så underbart. Det minner om naivitet, tanklöshet.. som lätt snuddar vid nuet. Små sköra detaljer som lätt passeras obemärkta och som bara kräver ett ögonkast i anspråk. Honungsord, så ljuvt komponerade.. som så fjäderlätt passerar min åsyn.. aah. Jag håller dörren på glänt för galenskapen att titta förbi.