Student.se

6 968 kr är vad vi får i bidrag och lån varje månad, med undantag för start- och terminsslut. Visst låter det som en stor summa och för många lät det nog som en lyx i början. Men vi har nog förstått att dessa pengar inte räcker länge. Halva summan går till hyra och räkningar och resten går till studentlitteratur och mat. Det som finns kvar är några ynka hundralappar som ska räcka en hel månad. Många menar att det bara är att skaffa sig ett extrajobb, men så enkelt är det inte. Dygnet har bara 24 timmar och det kan kännas att de ibland inte räcker till. Tänk dig att börja skolan vid tio på morgonen och sluta klockan tre på eftermiddagen. Du får en timmes ledighet för att äta och sedan är det dags att bege sig till jobbet som börjar fyra. Du slutar vid tio på kvällen, kommer hem och är helt slut och det enda du vill göra är att sova, men det går tyvärr inte eftersom du har en hel del skoluppgifter att göra. Det är ett heltidsjobb att studera, det finns ingen lärare som säger något annat. Om lärarna förväntar sig att vi ska studera 40 timmar i veckan hur ska vi då ha tid för ett extrajobb? Inte nog med att man får mindre tid att studera, studierna i sig tar även skada. Man får inte lika mycket tid över för att verkligen engagera sig fullt i studierna. Är det vad politikerna eller våra framtida arbetsgivare verkligen vill?

Det irriterar mig oerhört mycket att regeringen inte satsar någonting på oss studenter. ”Det skulle bli en för stor kostnad”, hör man många politiker säga när de får frågor om studiebidraget. Hur kan man då satsa åtta miljarder kronor på den nya trafiktullen i Stockholm som dessutom bara är på prov istället för att satsa på framtidens generation? Det är oerhört svårt att förstå hur regeringen prioriterar. Vad krävs för att politikerna ska förstå vår situation? Det är ingen som vill lyssna på oss. Varför? Ser de oss som unga och naiva? Kan det vara så att det är mer bekvämt för politikerna att ignorera oss studenter? Om det skulle vara så är det politikerna som är naiva, inte vi.

Visst har det gjorts en höjning av studiebidraget med 52 kronor och en ny höjning med 300 kronor ska göras, och kanske ska vi vara nöjda med det. Frågan är dock vad politikerna tror att 300 kr gör för skillnad för oss studenter? Visst kan det låta jobbigt att hela tiden klaga på allt. Tänk på att andra inte får en gratis utbildning som vi, men det handlar inte om det. Visst ska vi vara tacksamma för det vi har och det är vi, men vi måste ändå anpassa oss till hur det svenska samhället ser ut. Allt runt omkring oss ökar i pris såsom hyror, mat, diverse räkningar, ska inte då studiebidraget anpassas efter hur marknaden ser ut? Vi kräver inte en stor höjning av studiemedlet utan en rimlig, är det för mycket begärt?