Student.se

Snacka med en kompis igår om hur osäker och förhållandevis löjlig och paranoid man kan bli när man är nykär. Han väntade på att få svar på ett sms han hade skickat kvällen innan. Då slog det mig att jag är nog fan precis lika osäker. Om det t ex tar väldigt lång tid för den nyfunna kärleken att svara på ett sms, vi snackar något dygn kanske. Då börjar tankarna vandra. Scenario efter scenario spelas upp i huvudet: "hon kanske inte tycker om mig iaf" "Hon tycker nog jag är jävligt jobbig och hänga med" "Det är säkert hennes jävla polare som säger att hon ska skita i mig" "Hon träffade säkert världens hunk på vagnen från jobbet och sitter och fikar med den jäveln precis nu" "Hon sitter där och skrattar och tycker att han är ju mycket bättre än Niklas" "Visst! jag duger inte" "Hon tycker att jag suger i sängen, kallar mig säkert för kotten" "Visst! Nu ligger hon med den där fikahunken, och det är det bästa sex hon någonsin har haft" "Fy fan, dumpad redan. Jävla tjejer!!!" Pling så kommer det där jävla SMS:et -

"Häj sötnos, mobilen laddades ur och laddaren är hemma hos polaren. Saknar dig otroligt, blir galen om du inte kommer hit snart, du är bäst!! puss å kyss"

Där sitter man med ett leende som är så jävla stort så man får ont i ansiktet. Ångesten som man gått och burit på i ett dygn är som bortblåst på några sketna sekunder. Fy fan vad patetisk!!!

Trodde jag skulle bli starkar ju äldre jag blev men så är det fan inte. Får hoppas att jag kan vara lugnare nästa gång jag sätts i samma situation som min polare - Hur som helst så skulle jag nog vilja byta med honom ändå, ångest och oro på köpet - Jag köper det direkt!

Fridens liljor på Er! /Niklas