Student.se

Var på en skola och höll på med ett forskningsprojekt härom veckan. Klassen jag besökte denna gång bestod av vuxna elever som skulle redovisa diverse barn- och ungdomslitteratur utifrån vissa teman de fått sig till dels. De skulle alltså ta fram, undersöka och redovisa böcker som på ett eller annat sätt behandlade temat i fråga. Någon hade förälskelse, en annan mobbning, en tredje döden.

Sen var det Nilssons tur. Det bör nämnas i sammanhanget att Nilsson är mellan 35-40 år, alltid bott hemma hos mamma, knappt ens varit till stan själv...

Han gick med bestämda steg fram till katedern och presenterade sin första bok han valt.

"Lilla huset på prärien"

"Ehh, vänta nu", läraren ryckte lite nervöst på sig. "Vad var det för bok sa du?" "Lilla huset på prärien" "Jo, jag hörde det, men i mina papper här står det att du har temat 'Ondskan' som grund för din undersökning. Stämmer inte det?" "Japp", sa Nilsson utan att höja ögonbrynen.

Paus...

"Och du har alltså som bok för detta valt 'Lilla huset på prärien'?" "Japp" "Ehh..." ... "Jaha, jag är nog inte riktigt med här", sa läraren med djupa pannveck och en mungip som förtvivlat kämpade mot en annalkande skrattkramp.

"Men temat tycker jag är orelevant i sammanhanget..." "Nja... Nu är det ju så här att temat är liksom det väsentliga, t.o.m. hela tanken med denna grej", sa läraren,

Övriga klassen skruvade betydande på sig, med en ökande nyfikenhet vart detta skulle landa.

"Jaha, om det nu är så viktigt", sa Nilsson märkbart irriterat, "då är ondskan personifierad i mössen som äter upp potatisen för familjen..."

En helt sann histora från en helt vanlig skola... Jag kan inte bestämma mig för om Nilsson är en stackars övervintrad tomte eller ett fullkomligt lysande geni. Antagligen både och. En levande legend är han i vilket fall som helst...

Glöm aldrig att det är mössen... mössen som äter upp potatisen, som är den egentliga ondskan!