Hm...funderar på en sak...
är det fel att längta tillbaka till Kalmar när en kompis här "hemma" mår dåligt??
fick dom där tankarna i eftermiddags när jag körde hem från sjukhuset. tänkte att jag längtar nästan till Kalmar så jag slipper det här. det känns så fel att tänka så samtidigt som det känns så rätt eller förståeligt i alla fall. hon är en utav mina bästa kompisar och mår verkligen inte alls bra, då borde man ju finnas där. samtidigt så påverkar det givetvis mig att hon inte mår bra och jag har heller inte direkt någon att prata med om det och då bär jag det inom mig hela tiden. jag vill inte vara den som berättar för våra gemensamma vänner, som tur är är dom inte så många, men några finns det och då måste jag dra till med en halv lögn eller i alla fall undanhålla sanningen. visst, jag kan prata med min familj men jag känner inte att jag kan anförtro mig till dom på det sättet. nu vet dom lite men inte allt. i och med att mina kompisar i Kalmar inte känner min kompis skulle jag kunna anförtro mig till dom...åh, jag vet inte...
men den stora frågan är om det är fel att tänka som jag gör?? är tacksam för de råd jag kan få...
ps. fånigt kanske, men jag vet att hon inte läser detta...
- lojjsans blogg
- logga in eller registrera dig för att kunna kommentera