Student.se

Hej mina vänner. Det här hade jag tänkt att skriva för länge sedan, och det gjorde jag på sitt sätt, men det försvann när det var något severproblem, så jag kan väl passa på nu så när jag har litet tid efter att ha tillbringat ytterligare några timmar i badet. Jag är ju en litet rastlös person och har en benägenhet att inte kunna koncentrera mig, så badkaret är ett av de bästa ställena jag vet att vara i om jag skall koncentrera mig på nåt. Så eftersom jag inte har så mycket till liv förutom att jag studerar en massa och bedriver politiskt arbete för schillerinstitutet ibland, och nu senast besökte en Bachkonsert i Jacobkyrkan, så blir det tyvärr ganska ensamt i badet. Det jag tänker på nästan varje gång jag glider i, är att det är synd att jag inte har någon flicka att dela det med, eftersom det är så stort och kanske kunde rymma både mig och ett par av min size till. Fast det kanske är till att ta i, med tanke på hur okoncentrerad jag skulle bli. Men visst, att ha vänner runt hela världen som likt mig brinner för att skapa underlag för att människor skall få leva under bättre vilkor, ger verkligen de bästa vänner, men, nu, när jag har börjat att få en del saker klart för mig, inser jag just det, att det blir tomt med bara mig och mina böcker i badet. Annars har jag blivit värd för en flykting ifrån Yemen, och även om det är litet jobbigt att få plats i min lilla etta med en gapig arab, så slipper jag i allafall ha honom efter mig i badet, trogen muslim som han är, men att samsas är inte det lättaste för mig, eftersom jag nästan ända sedan jag var barn har ansett konsensus vara ett ont. Men det är kul, för jag får verkligen lära mig att leva som jag lär (jag talar ju mig gärna varm om att sträva efter en dialog mellan kulturerna) och få en chans att snappa upp litet arabiska, förutom det jag fick i Tyskland, och så försöker jag hålla igång med mitt senaste språkprojekt: att lära mig italienska. Nu skall jag ringa några potentiella revolutuíonärer i Uppsala. Inte för att få dem i badet, för det är liksom tvärt emot konsten jag försöker att bemästra: att det inte är livvaktens uppgift att rädda den drunknande genom att göra henne förälskad i honom, eller vice versa, utan att helt enkelt rädda henne ifrån att drunkna och hålla sig själv ur badvattnet så länge som det går. Må gott!