Student.se

jag har börjat fundera igen... över sådant där man inte borde för att fungera optimalt i samhället... men jag vill ju förbättra samhället och framförallt min värld. Men jag är självisk...och med rätta kan jag förstå på vissa plan... tyvärr kommer andra människor ikläm för ofta och då mår jag ju ändå inte bra... jag träffade L igen på juldagen... alla såg tydligen att han fortfarande är kär i mig... fan jävla kärleksh-lvete att krångla till allt... Sen när jag nu är hemma hos familjen kommer ju alla vanliga frågor om barndomen upp... och med boken jag läser just nu så... ja vad ska man säga... Jag hade ingen barndom, så jag lever som ett barn nu istället... och visst kan ångesten över ansvar komma titt som tätt men det är så mycket roligare att vara jag nu är för 12 år sedan. Jag tror att jag lyckades vara barn tills jag var 5, sen blev jag tvungen att växa upp på en gång. Åh ja... vad är väl en bal på slottet och en kravlös barndom... jag ska inte klaga egentligen men jag vet att jag får för utomstående... de interna sakar ju självklart förståelse och det är inte deras sak längre, de har uppfostrat så gott de kunnat med den tid de hade att disponera... Hmm... jag blir ändå ledsen av sådant här... Tur att det finns att prata med sen när jag formulerat klart mina tankar.

Sen finns det en massa ensamma människor... det är jobbigt. Jag borde skriva en tacksamhetslista på allt bra jag har i mitt liv... Åh, ja... Hursomhelst massa kramar till er alla.