Student.se

Hur många kloka krönikörer och bloggare har ni inte läst vid det här laget som antingen sjunger julens lov eller ska påminna oss om vad julen egentligen handlar om? Ett annorlunda inslag var en kille metro som deklarerade häromdagen att han gått ur kyrkan till förmån för tomten, och i tisdags var min favorit Alexandra Pascalidou igång igen. Hon berättade om alla de barn som far illa på grund av att deras föräldrar är, ursäkta franskan, helt jävla pantade. Målande beskrev hon hur hon deltagit på en icke namngiven välgörenhets tillställning där en massa icke namngivna artister spelat och gycklat. Hon ville spela på mitt samvete och få mig att skänka en tanke på dessa stackare. Med risk för att reta upp en del så säger jag: Hell no! Om det är någon tid på året som jag verkligen vill lägga på att mysa i min slitna kofta, äta alldeles för mycket mat och godis så är det vid julen. Jag sliter med mina studier. Mina syskon likaså. Mina föräldrar har jobbat arslet av sig (inte mamma dock, hon har lagt på sig lite). De har kämpat för att jag och mina syskon ska få en bra uppväxt, ska jag få dåligt samvete för det? Ska jag hoppa över julmiddagen och klapparna för att någon annan inte har råd? Jag kan höra klagokören redan nu: ”Julen handlar om att bry sig” Nooop. Julen är en symbios av hedniska traditioner, kyrkans och handelns intresse av att tjäna pengar och av att en snickarhustru gav liv åt en kille som kom att kunna gå på vattnet för tvåtusen år sedan. Jag tänker svulla, frossa och sitta framför brasan tills mina ögon torkar utan någon som helst tanka på någon annan i år. Kom igen till påsk, där har vi en helg som handlar om att lida! Hör av er till mig så kan vi skapa vårt eget Golgata där vi kan släpa våra kors med törnekronor på våra huvuden.

God jul på er, och ta rejält av julmaten!