Student.se

Har den senaste tiden haft ett grått moln hängandes över mig. Har inte kunnat sätta fingret på exakt vad det är. Kanske är det det tråkiga augusti vädret, kanske är det ångesten över att sommaren försvann så fort, kanske är det bristen på pengar, kanske är det längtan efter en hel shopping dag (som är omöjlig just nu)...eller så är det förmodligen en blandning av allt. O sån här ångest vill man inte ha när man precis har börjat en ny utb. För samtidigt som jag är och var SUPERglad över att ha börjat plugga till det som ska leda mig till mitt drömyrke, så kunde ja bara inte skaka av den negativa stämningen....fast negativ är väl fel ord, deprimerande är nog mer rätt.

I alla fall...detta är VÄLDIGT ovanligt för mig! Det är helt enkelt inte jag och jag gillar det inte, inte för fem öre!!! Jag är inte van vid att vara deprimerad och därmed vet ja fan va ja ska göra för att sluta va de. Jag är nästan alltid glad, försöker alltid se de positiva i saker och tror på att en positiv inställning tar dig igenom det mesta. Om inte så blir de i alla fall lite trevligare =)

Men så för 3 dagar sen vaknade ja o kände direkt att nåt var annorlunsa. Yeeeeiiiiiiiiii!!! Jag mådde bättre....gud va underbart! jag vet inte hur eller varför, men "stormen" var över. Jag var tillbaka som mitt gamla jag och det var så otroligt befriande.

Poängen med hela den här sagan är att det slog mig hur OTROLIGT jobbigt det är för människor som lider av depression, dvs på lite mer djupare plan än att få höst depression som ja. Jag fick en liten inblick av den världen, och jag fick ännu mer empati och förståelse för hur en sådan situation kan vara. O ändå så var jag inte ens i närheten av depression som vissa upplever. Min deppiga period kan mycket väl ha orsakats av brist på intelektuell stimulans, va vet ja.

så från o med nu ska ja lyssna på vänner och famillj ÄNNU mer när ja märker att någon inte mår som de ska. man får upp ögonen så att säga

Trevlig helg =P