Student.se

(utvalda textrader)

Jag har nog lärt mig att gå hem På alla sätt, från alla ställen ensam bortåt vägen Jag har en trogen gammal vän som väntar mig om kvällen som ställer upp i alla lägen

Jag skulle gärna ha din kärlek men jag vänder här, förlåt mig Och om du saknar mig ibland så kan du släcka alla lampor för jag finns nånstans i mörkret

Jag är så rädd att komma fram nån annanstans, å' jag samlar på tur- och retur-biljetter Jag vill ha fria vägar ut Jag vill ha kakan som jag äter kvar på bordet hela långa livet

Å' jag vet att jag har fel Å' jag vet att du har

....är bra underligt ibland!

Gjort klart mina arbetsuppgifter i FASS samt renskrivit på datan, skönt att ha det gjort. För övrigt har jag inte hittat på så mycket idag, Johan och jag var iväg en liten runda innan idag på Willys och Elgiganten. Fick dessutom en överraskning från någon okänd avsändare idag, en ny ryggsäck - kan tänka mig att jag vunnit den med tanke på hur många tävlingar jag skickat in till, men kan inte minnas att jag skickat in något om någon ryggsäck. Det lustiga är att det var inget brev eller någonting med i paketet. Jaja, man får tacka iaf!

Åh, kära gamla tjuvläsare! Då var det dags igen. I morgon ska jag träffa rektorn på en friskola. Det känns så olidligt nervöst och pirrigt. Hur ska det gå? Kanske trillar jag död ner redan när jag ska stiga in genom dörren eller så super jag till på morgonen. Nej, det kommer att gå bra. Jag ska vara mitt naturliga sprudlande jag och kanske skoja till det en smula. Man måste tacka ja till kaffet. Det sa en vän som gott råd för nu är verkligen goda råd dyra. Det är i alla fall en väldigt fin skola. Jag har varit på besök där en gång tidigare. Blanka golv och öppna ytor.

Finns det, -så har jag det.

Jag vet att det heter Narkolepsi och det är inte så att jag somnar på stående fot. Men nästan. Det värsta är när jag sitter och läser, då tar det max åtta minuter tills jag sitter där och nickar.

Sitter i en studiehall just nu och här är sååå tysssst... Höll på att somna och kände att jag var tvungen att göra något annat en stund.

Fan, ska skriva en recension av en kursbok som en del av en hemtenta. En recension, utan vidare följdfrågor, bara recensera... Det betyder väl att det är vad jag tycker om boken som ska printas ner, va?

Innan man far...

Vi har fått nya pedagogstudenter, weeee.. jaja, kul hade vi i går iaf (trotts vissa saker som tynger mitt huvud). Fullt av folk var det. Dock inte sååå många nya men de som var där hade nog lika kul eller roligare än mig... Det känns skönt att veta. I kväll e det prylbytardag men den missar jag då jag har kursintro på Jöken... Men men man kan ju inte vara med på allt. Ser fram mot finsittningen och supersupa på fredag :) Ska bli kul att snurra runt i goda vänners lag på riktigt.

Annars då??? Tja, ska ha mina töser från lördag till måndag å det ska bli gött, har saknat dem.

Så enkelt är det. Tur att jag har en skön resa att se fram emot och en flickvän som jag älskar.

Klockan är nu 05.10 och jag befinner mig i ett riktigt zombie-stadie. Nedräkningen har börjat och det är nu bara 12 gånger till som väckarklockan tillåts ringa vid denna tid. Framöver kommer 05.00 ersättas med 07.00 och en hemkomst vid 18.45 ersättas med 17.20. Detta ger 3 timmar och 40 min per dag och i sin tur ger 18 timmar och 20 min varje vecka. Detta är tillräckligt för att få sitt liv tillbaka!!

Nu är det strax dags att sätta sig på bussen till gbg och ge sig ut i slagfältet bland tidningsutdelarna på drottningtorget.

Varför mår jag nu såhär? Vad gjorde att detta dök upp? Varför känns allting plötsligt hopplöst och som att jag är skitful och totalt menlös och oviktig? Varför känns det som att ingen bryr sig om mina problem eller tar sig tid att verkligen kolla så att allt är bra? varför stöter jag bort alla som faktiskt gör ett försök? Vad är det med mig?! Varför i helvete är jag så ensam?